Och så var det det här att fråga runt bland kompisar, söner, döttrar, föräldrar, jobbarkompisar om de också vill vandra i Spanien under en sommar för att du vill det. För du kanske aldrig har rest själv förut och det kan ju kännas lite läskigt att bara tänka tanken. Bäst att ha någon med sig, kanske du tänker. 

  

Okej, ingen vill följa med. Hur tänker du kring det?

 

Har du rest själv förut? Tänker du att det är farligt eller tråkigt att resa ensam?

 

Jag sätter skillnad på ensam och själv. Ensam för mig är när "alla andra försvinner" på semester och jag är ensam kvar och själv är när "jag försvinner" på semester och alla andra är ensamma kvar. Hur du tänker kring det är upp till dig.

 

Du kan vandra El Camino Santiago de Compostela själv. Ungefär hälften av de som vandrar, vandrar själva.

 

Under sommarens varma dagar kommer du att träffa på allsköns blandning av människor från när och fjärran. Ni har något gemensamt - ni vandrar och ni pratar om praktiska detaljer kring vandringen.

Du kommer kanske också att prata om det du är intresserad av med dem du träffar. Du kommer att få lyssna på intressanta tankar och funderingar och framför allt så kommer du att lära dig av andra, uppleva gemenskap och känsla av tillhörighet. Ni är intresserade av samma sak nämligen att vandra till Santiago de Compostela.

 

Alla är nyfikna på alla skulle en kunna säga.

 

Varifrån kommer du? Har du vandrat förut? Oj, titta på ditt skavsår, vänta jag har något i säcken som du kan använda. Jaha, kommer du från Sverige, jag känner till Zlatan, ABBA och Pippi. Och Volvo...

 

Du är aldrig ensam men om du vill vara själv kan du vara det.

 

Magnus F kollade upp hur många som gick leden för ett par år sedan (före pandemin). Till sin hjälp hade han  statistik från Santiago som han skrivit om på sin sida. Det visade sig att omkring 40% av samtliga vandrare det året var spansktalande och de av oss nordbor som det fanns flest av på leden var från Danmark. Vi från Sverige är fortfarande en försvinnande liten del av vandrare om jag tolkat det hela rätt oavsett år. Jag har morsat på en dansk, hört några fler men ändå träffat flest amerikaner. 

 

Om du bestämmer dig för att sova på Albergue kommer du definitivt ha caminovänner att äta middag med, sova i samma rum med, prata och skratta med. 

 

Du kan resa själv. 

 

Kunskap om världen har jag (bland annat) fått på mina resor när jag träffat människor från andra länder, andra kulturer och också med andra synsätt än vad jag har. Det om något är berikande för mitt liv och jag hoppas förstås att du ska känna likadant när du reser på din vandring (oavsett om du reser själv eller med sällskap).

 

Har du bestämt dig? Ska du resa själv på din vandring eller ska du resa i sällskap? Spelar ingen roll, bara att du har bestämt dig för att vandra är gott nog.

 

En del flygbolag flyger direkt till Paris för kanske 5000 kronor och med en restid på tre timmar medan andra bolag flyger till Paris för runt tusenlappen men att det i stället tar många och långa timmar att komma fram. Kolla upp så slipper du sitta på en flygplats i Frankfurt eller i London under en hel dag och bara vänta. Är flygbiljetten väldigt billig behöver du nog kolla upp "alla extrakostnader" som troligen tillkommer. 

 

Sök det som du upplever är det bästa för dig och skulle det vara så att du inte har rest så mycket tidigare kan ett direktflyg kännas bättre än ett där du behöver byta till ett annat. Du kan behöva byta plan och kanske även flygplats. Hur upplever du det? 

 

Flygplatser kan vara stora och skrämmande för en som inte är resvan. Sök upp informationsdiskarna på flygplatserna. Tänk på vilket flygbolag du reser med. Var ute i god tid. Fråga dig fram på engelska, lär dig några ord och fraser på franska och kom i håg att ta med lite fler ord och fraser på spanska. Det finns en länk här på sidan till Adlibris där du kan köpa ett inplastat A4-papper med spanska eller franska ord. Kostar några tior och väl investerade kronor i fall att språket inte är bekant.

 

Du kommer att fixa det. Ser du någon med lika stor ryggsäck som du i Paris eller i Biarritz så kanske du har en caminovän framför dig. Ta kontakt. 

 

Reser du tillsammans med någon hemifrån behöver ni förutom flygbiljett också komma överens om hur vars och ens vandring ska se ut. Du vandrar inte för att anpassa dig till någon annan. Du vandrar för din egen skull. 

 

 

På min första vandring träffade jag ett gäng kvinnor från norra Stockholm. Jag tror de var sex, sju stycken. Var och en gjorde sin egen Camino. Två av dem var supertränade och gick snabbt medan några andra gick saktare och en som jag vandrade med ett tag gick lika sakta som jag gjorde då. 

 

De kvinnorna hade från början, på hemmaplan bestämt sig för hur de skulle göra. De bestämde sig för att stanna på bestämda platser, var och en gick i sin takt under dagen och när alla var samlade i en by eller i en stad på eftermiddagen eller kvällen delade de med sig av sin dag med de andra.

 

Vad vill du?